Det var då det slog mig det här med rövarspråket och hur sällan det är man använder sig utav det. Jag vill inte påstå att jag bemästrar det och talar flytande men mina kunskaper inom rövarspråket är bra mycket bättre än min skoltyska som är minst sagt knagglig.
Hur som haver så började jag kommunicera via rövarspråk att det var på tiden att vi fick oss en bit mat i magen. Vissa utav mina kompisar drog på smilbanden och hajjade galoppen direkt medan andra såg minst sagt förvirrade ut tillsammans med en gnutta ilska i ögonen.
Jag känner igen den där irritationen hos mina vänner som inte förstod ett dyft av vad jag sa, känslan av utanförskap. Det man kände då man satt där fem bast gammal, inte mycket längre än tre pilsner staplade på varandra, då mamma och pappa surrade iväg och kunde säga precis vad de ville medan man själv kände sig som ett ärke-jon. Jag hajjade inget då, precis som en del av mina kompisar nu, vilket naturligtvis leder till en större (lytes?)komik och glädje bland de som förstår rövarspråket.
Jag och mina rövarspråk-talande vänner hade mycket kul åt situationen som uppstod medan irritationen hos de övriga växte, precis som i sin ordning. Det hela fick ett abrupt slut då vi skulle förklara detta för en internationell vän.
Rövarspråket gör sig inte alls lika bra på andra språk...
Detta fick mig till att fundera, rövarspråket är till och med svårt att nyttja för att säga namn som Mohammoud, Achmed osv. på svenska. Kan det vara så att rövarspråket är enbart menat för svenskar, talat av svenskar?
"the Burglar-language"
"tothohe Boburorgoglolaror-lolanongoguagoge"
Made in Sweden (just like IKEA and Volvo)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar